Nu har det snart gnagt mig i ett dygn
Så jag måste skriva av mig lite.
Igår va ja ute o käka grym Tapas o drack massa god cava, med två mycket goda vänner. Efter maten gick vi vidare och fick i oss massa goda champangedrinkar och mojitos *mumma* Vem brydde sig att man skulle upp o jobba 06.30 idag? Inte jag iaf.
Men till min finne i röven nu då. Ja det som irriterat mig i snart ett dygn.
Igår började vi prata om Ex-flickvänner.. Som så många gånger förr. Inget ämne som rör mig i ryggen speciellt mycket. Men det dyker upp jämt. Iaf när min bästis är med i konversationen. För hon har stora problem med gamla flickvänners existens.
Så.. jag minns inte riktigt hur vi halkade in på det, men antagligen hade väl hon som vanligt råkat snoka reda på vad hennes kille gjort när hon inte va hemma o kommit fram till att han haft någon form av kontakt med sitt ex. Och va nu upprörd över detta. Jag älskar min vän, men hon är psyko-svartsjuk. Det är hon även medveten om.
Min andra vän som var med lider oxå av svartsjuka. Inte helt på det klara med vilken nivå hon e på. Men dom eldade ju upp sig lite snabbt och prata om massa ex hit o dit. O ja sa nått i stil med "Shit, jag kan inte relatera till något ni säger just nu, för jag har aldrig känt sån svartsjuka"
"Det har du ju visst det!" Ropar min vän. "Du hade ju jätteproblem med din mans ex när ni blev ihop, kommer du inte ihåg alla brev du hitta och hur du ringde till mig och sa att du hata henne??"
Jo, sa jag, men det va lixom inte riktigt samma sak som den här psyko svartsjukan som du beskriver jämt.
"Det är det ju visst det! Det är precis samma sak!" Säger hon då.
Och detta har gjort mig irriterad sedan dess. Jag var inte svartsjuk på min killes ex.
Jag hatade henne för att hon är en elak människa som utnyttjat min honom i 4 års tid. Det va något man lätt kunde läsa sig till i alla konstiga brev och sporadiska dagboksblad. Orkar inte gå in på mer detaljer, men hon är en ganska störd människa, som ärligt talat borde söka hjälp.
Jag hatade henne för att hon skickade "spioner" för att ta reda på vem jag va och hur förhållandet va.
Jag hatade henne för att hon spred ut rykten om oss som verkligen inte var sant! Och jag hatade henne för att hon försökte snoka reda på info (som va totalt onödig för hennes vetande)
genom att skicka msn meddelanden, skicka sms (som jag inte bad om att få se, min man visade mig helt på eget bevåg) och ibland ringa på konstiga tider på dygnet.
HON led av psykosvartsjukan. Inte jag.
Jag har aldrig gått runt och varit orolig för att min kille fortfarande skulle ha känslor för något ex, jag har aldrig varit besatt av att veta exakt vad han har för sig och vem han träffat. Jag har aldrig gått runt och trott att det finns en stor möjlighet att han skulle vara otrogen mot mig eller något liknande.
Jag har ALDRIG snokat igenom min killes mobiltelefon!! Aldrig aldrig aldrig någonsin har jag gjort något sådant. Det är en sak som jag tycker speglar hur svartsjuk man är.
Däremot har jag själv blivit utsatt för det. Och det är fan mer kränkande än att råka ut för en blottare! (själv gapskrattar jag iofs åt blottare, men om man jämför med reaktionen hos folk som verkligen tar illa upp av blottare)
Jag har heller aldrig snokat i min killes mailbox, eller kollat upp vilka sidor han varit inne på, på internet. Detta trots att jag vet hans lösenord. Har lånat hans facebook nån gång för o kolla så kompisarna sköter sig, men hans mail och vad han skriver på folks "walls" är verkligen helt ointressant.
Jag har aldrig gått igenom hans post, eller känt någon form av maniskt behov av att veta vad han gör och var han är eller vem han umgås med, 24 timmar om dygnet.
Däremot kan ja tycka det är skönt att han skickar ett sms om han jobbar sent eller är ute me kompisar sent. Så jag vet att han lever. Världen är farlig. Folk blir påkörda och nedslagna o mördade till höger och vänster varje dag. Så det kan jag bli orolig över.
Men Svartsjuk så pass till den milda grad.. Nej. Det kommer jag aldrig erkänna att jag varit. Men allvarligt? Did I make myself clear??
Hoppas det. för jag fick fan inte nån syl i vädret igår när jag ville förklara för mina vänner..
puss! nu måste jag på toa
Igår va ja ute o käka grym Tapas o drack massa god cava, med två mycket goda vänner. Efter maten gick vi vidare och fick i oss massa goda champangedrinkar och mojitos *mumma* Vem brydde sig att man skulle upp o jobba 06.30 idag? Inte jag iaf.
Men till min finne i röven nu då. Ja det som irriterat mig i snart ett dygn.
Igår började vi prata om Ex-flickvänner.. Som så många gånger förr. Inget ämne som rör mig i ryggen speciellt mycket. Men det dyker upp jämt. Iaf när min bästis är med i konversationen. För hon har stora problem med gamla flickvänners existens.
Så.. jag minns inte riktigt hur vi halkade in på det, men antagligen hade väl hon som vanligt råkat snoka reda på vad hennes kille gjort när hon inte va hemma o kommit fram till att han haft någon form av kontakt med sitt ex. Och va nu upprörd över detta. Jag älskar min vän, men hon är psyko-svartsjuk. Det är hon även medveten om.
Min andra vän som var med lider oxå av svartsjuka. Inte helt på det klara med vilken nivå hon e på. Men dom eldade ju upp sig lite snabbt och prata om massa ex hit o dit. O ja sa nått i stil med "Shit, jag kan inte relatera till något ni säger just nu, för jag har aldrig känt sån svartsjuka"
"Det har du ju visst det!" Ropar min vän. "Du hade ju jätteproblem med din mans ex när ni blev ihop, kommer du inte ihåg alla brev du hitta och hur du ringde till mig och sa att du hata henne??"
Jo, sa jag, men det va lixom inte riktigt samma sak som den här psyko svartsjukan som du beskriver jämt.
"Det är det ju visst det! Det är precis samma sak!" Säger hon då.
Och detta har gjort mig irriterad sedan dess. Jag var inte svartsjuk på min killes ex.
Jag hatade henne för att hon är en elak människa som utnyttjat min honom i 4 års tid. Det va något man lätt kunde läsa sig till i alla konstiga brev och sporadiska dagboksblad. Orkar inte gå in på mer detaljer, men hon är en ganska störd människa, som ärligt talat borde söka hjälp.
Jag hatade henne för att hon skickade "spioner" för att ta reda på vem jag va och hur förhållandet va.
Jag hatade henne för att hon spred ut rykten om oss som verkligen inte var sant! Och jag hatade henne för att hon försökte snoka reda på info (som va totalt onödig för hennes vetande)
genom att skicka msn meddelanden, skicka sms (som jag inte bad om att få se, min man visade mig helt på eget bevåg) och ibland ringa på konstiga tider på dygnet.
HON led av psykosvartsjukan. Inte jag.
Jag har aldrig gått runt och varit orolig för att min kille fortfarande skulle ha känslor för något ex, jag har aldrig varit besatt av att veta exakt vad han har för sig och vem han träffat. Jag har aldrig gått runt och trott att det finns en stor möjlighet att han skulle vara otrogen mot mig eller något liknande.
Jag har ALDRIG snokat igenom min killes mobiltelefon!! Aldrig aldrig aldrig någonsin har jag gjort något sådant. Det är en sak som jag tycker speglar hur svartsjuk man är.
Däremot har jag själv blivit utsatt för det. Och det är fan mer kränkande än att råka ut för en blottare! (själv gapskrattar jag iofs åt blottare, men om man jämför med reaktionen hos folk som verkligen tar illa upp av blottare)
Jag har heller aldrig snokat i min killes mailbox, eller kollat upp vilka sidor han varit inne på, på internet. Detta trots att jag vet hans lösenord. Har lånat hans facebook nån gång för o kolla så kompisarna sköter sig, men hans mail och vad han skriver på folks "walls" är verkligen helt ointressant.
Jag har aldrig gått igenom hans post, eller känt någon form av maniskt behov av att veta vad han gör och var han är eller vem han umgås med, 24 timmar om dygnet.
Däremot kan ja tycka det är skönt att han skickar ett sms om han jobbar sent eller är ute me kompisar sent. Så jag vet att han lever. Världen är farlig. Folk blir påkörda och nedslagna o mördade till höger och vänster varje dag. Så det kan jag bli orolig över.
Men Svartsjuk så pass till den milda grad.. Nej. Det kommer jag aldrig erkänna att jag varit. Men allvarligt? Did I make myself clear??
Hoppas det. för jag fick fan inte nån syl i vädret igår när jag ville förklara för mina vänner..
puss! nu måste jag på toa
Kommentarer
Trackback
